Ser läskig ut samt känner mig läskig, Misstolka mig inte, skrämmer bara mig själv och antagligen ingen annan.
Den där sångsaken jag hade i den där kyrkan a while back gick bra, kom på att jag aldrig skrev nå mer om det här.

Om jag ska vara ärlig: trivs rätt bra med att vara "smittsam" och hela grejen med att ingen vill vara nära mig nu (enda undantaget pappa, han chockade mig och pussade min kind + kramades). Är ingen loner men skönt med distans då och då.
Kanske är en loner.