I'm not asking for storm

Känner mig mest bara stressad trots det lilla att göra. Går och lägger mig tidigt på kvällarna och tränar hårt på dagarna för att min kropp säger att det behövs. Försöker att vara glad och längtar efter helg. Det är min vardag. 
 
Imorgon bitti åker jag till gymmet med Malin och kör ett tungt pass innan skolan. känner mig så taggad på det. Why? Haha.. Går därför och lägger mig nu och sover en lång natt. Har haft så mycket problem med att somna på kvällarna, blir alltid rätt sent in på natten och det tär på mig. Men det börjar nog vända nu tror jag, tack vare min fina pojkvän som på något vis lyckas ha inverkan på mig trots avståndet mellan oss. Han typ läker mig. Hur gör han det ens? Magiska prins-krafter eller nåt. Love it anyway. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0